Notify

Något som blivit mycket uppmärksammat den senaste tiden, inte minst i bloggvärlden, är Isabella Löwengrips utvik i sin tidning ”Egoboost”. Hon gjorde det för att promota kampanjen ”Size Me” som tidningen dragit igång, med den vill de få unga tjejer att fokusera på annat än sina kroppar. De vill att man ska acceptera sig själv, även sina brister, och vara sitt eget ideal. Bland andra har Linda Skugge varit kritisk till Isabellas bild. Hon tycker att den är sexistisk och inte tillräckligt ”blottad” för att spegla verkligheten.

Vad tycker jag? Jag kan väl börja med att säga att jag inte är helt opartisk i frågan. Jag har läst bloggen ”Blondinbella” (Isabellas blogg) länge och tycker att hon är en fantastisk tjej. Nyligen var jag också och såg hennes föreläsning i Hässleholm faktiskt, riktigt bra. I alla fall, jag tycker kampanjen är jättebra. Den säger inte att ”kvinnor ska ha kurvor” eller någonting om hur man är mest hälsosam, den säger helt enkelt att man ska skita i andras ideal och vara sitt eget. Jag håller med om att den finns sjukt mycket VIKTIGARE saker i livet än att man inte har ett barbie-utseende. Sedan kan jag inte förstå hur man kan kritisera Isabella för att hon ”visar för lite” eller för att bilden är svartvit? Den är helt oretuscherad (utom ljuset) och man ser att hon är stolt över sin kropp. Hade den utstrålat mer självsäkerhet om den var fotat framifrån i strålkastarljus?? För min del hade hon lika bra kunnat fotas med kläderna på, men då hade den ju inte fått någon uppmärksamhet. Vad gäller det sexistiska tycker jag det är otroligt tråkigt att en kvinna inte kan fotas från sidan med ett leende utan att man ser henne som ett sexobjekt.


Riktigt motsägelsefullt är det också att kritikern Skugge tidigare sagt att kvinnor kritiserar varandra för mycket, och nu går hon ut och hackar på Isabella för en sådan struntsak? FÅNIGT!

Ingen har väll undgått nyheten om hockey-pappan som lämnade sin son utanför idrottshallen i minusgrader, utan ytterkläder och körde hem utan honom för att han spelade ”för dåligt” på matchen? För jävligt är det, rent ut sagt. Pojken är 10 år. Det var en annan tränare som hittade honom och fick in honom i värmen. När denne ringde upp pappan vägrade han hämta sitt barn.


(Det är inte den pojken på bilden)

Jag kan bara inte förstå hur man kan göra något sådant, hur man kan behandla sitt eget barn, sitt kött och blod, det mest värdefulla i ens liv, på det sättet. Den stackars killen kommer ju få men för livet efter att ha växt upp med en sådan förälder. Det är inte rimligt att ha så stora förväntningar på ett barn, ännu orimligare är bestraffningsmetoden. Jag tänker ofta på hur vuxna människor, framförallt män, beter sig vid sportsamanhang. Huliganer som vandaliserar områden och slår halvt ihjäl varandra, som kastar saker och till och med springer in på plan från läktaren, och hur föräldrar pressar sina barn att bli världsstjärnor. Det är helt sinnessjukt… Jag förstår inte att samhället inte reagerar starkare?

Det är ju totalt vrickat och ändå verkar det vara halvt accepterat att flippa ur om favoritlaget inte vinner. Glädjen för idrott och dess egentliga syfte försvinner totalt, det enda som betyder något blir att vinna. Kommer denna 10-åriga pojke någonsin tycka att det är kul med hockey igen? Eller gjorde han ens det från början, det var kanske pappan som tvingade honom att spela? Jag hoppas verkligen att folk börjar ändra attityd gentemot det här, att man redan vid tidig ålder lär sina barn att det inte är hela världen att förlora, och att folk som det här hockey-pappan får straffet de förtjänar…

Man ska älska sina barn mer än något annat, och mycket, mycket mer än att vinna...

Situationen på Afrikas Horn är akut, det är en av de mest omfattande kriserna i områdets historia. Länderna har drabbats av den värsta torkkatastrofen på 60 år och regnet väntas inte komma förrän i oktober. Tidigare år har människorna där kunnat överleva torka genom olika strategier som bevattningssystem och minskade boskapshjordar, men politiska konflikter, höga matpriser och en hög befolkningstillväxt har gjort det svårare än någonsin för ländernas befolkning. Området är ett utav världens fattigaste och präglas av både interna och gränsöverskridande konflikter. Över 9 miljoner människor är i behov av nödhjälp och står utan mat och vatten.

Oroligheterna och bristen på säkerhet i områdena försvårar hjälporganisationers insatser. Sedan slutet på 1980-talet har Somalia varit oenigt, två decennier av inbördeskrig i kombination med torka har lett till att hälso- och sjukvårdsstrukturen kollapsat. Etiopien och Eritrea utkämpade mellan 1998 och 2000 ett blodigt krig som utlöstes av en gränstvist. Konflikten är ännu idag olöst, trots att det gått tio år sedan krigsslutet. Befolkningen har drabbats hårt.

Uppdatering från två av många flyktinglägerna i området (finns såklart många fler) från Läkare Utan Gränser (http://www.lakareutangranser.se/):

I Dadaab, Kenya, finns världens största flyktingläger och det är överfullt. Nästan 400000 människor befinner sig i lägret, trots att det är byggt för att rymma 90000. Ca 500 nya människor kommer till lägret varje dag. En undersökning av ca 500 barn mellan sex månader upp till fem år visade att 37,7 procent var akut undernärda. 17,5 procent var i så dåligt skick att de låg i riskzonen att dö. Läkare Utan Gränser behandlar för närvarande 5 047 barn för moderat och grav akut undernäring. I Läkare Utan Gränsers nutritionsprogram är nu totalt över 10 000 barn inskrivna, varav 130 barn står under intensivvårdsbehandling.
Flyktinglägret i Liben, Etiopien, som är byggt för att rymma 45000 människor är nu bosatt av över 100000. Runt 1400 nya flyktingar anländer till lägret dagligen, många är Somalier som flyr från katastrofen i sitt eget land. De är utmattade och sjuka efter den långa resan för att nå lägret. Läkare Utan Gränser förstärker sitt befintliga team, men har nått sin maxkapacitet i form av personalresurser.

29000 barn som är under fem år tros ha dött i svälten på Afrikas horn och minst 9 miljoner människor är i behov av nödhjälp och står utan mat och vatten. För att få bukt med katastrofen krävs såväl stora, snabba insatser nu som ett långsiktigt perspektiv för att förhindra att detta upprepas.

Hur kan du hjälpa till?
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans kan vi förändra!

Genom att skänka en summa som för dig är obefintligt liten, kan du rädda liv.

Länkar till seriösa organisationer dit du kan skänka pengar:
Läkare Utan Gränser: http://www.lakareutangranser.se/
För att hjälpen ska gå direkt till Afrikas horn: http://www.lakareutangranser.se/gava/Stod-var-fond-for-akuta-insatser/
Röda Korset: http://www.redcross.se/?gclid=CMXP6_HZwKoCFYK-zAodXzdZTw
För att hjälpen ska gå direkt till Afrikas horn: http://www.redcross.se/teman/torka-ostra-afrika/ge-en-gava/
Unicef: http://www.unicef.se/
För att hjälpen ska gå direkt till Afrikas horn: http://www.unicef.se/stod-oss/afrikas-horn?gclid=CM67wb7bwKoCFUK_zAodM3g_6w
Dessa organisationer har 90 konton, vilket betyder att de har granskats och godkänts av svensk insamlingskontroll.

Exempel på vad en liten summa kan göra:
(från Unicef:s gåvoshop http://www.unicef.se/stod-oss/gavoshop/kategorier/6-alla-gavor)
För 41 kr kan du ge 20 barn mässlingsvaccin
För 56 kr kan du ge 40 barn poliovaccin
För 83 kr kan du ge 143 påsar vätskeersättning
(från Röda Korset)
För 100 kr kan 12 personer få rent vatten i 1 månad
För 100 kr kan 14 personer få extra matranson som räcker i 1 månad

Tänk då också på vad en större summa skulle kunna åstakomma. (4000 kr räcker t ex till sjukvård för 1000 människor i tre månader, dvs att 40 människor kan rädda 1000 genom att skänka 1 hundralapp var. Från Läkare Utan Gränser)

Ett stort, nej, ett enormt <3 till alla som bryr sig och skänker pengar. Alla som vill kopiera denna texten och sätta på sin egen blogg är varmt välkomna att göra det!

Skrev ju om 11-åringen som blivit avvisad från tåget tidigare. Tur att hon har kommit hem i alla fall! En kvinna hade hittat henne och tagit hand om henne under tisdags natten. Sedan kunde flickan komma hem tidigt i morse. Tänk om inte denna kvinnan hjälpt till? Vad som helst hade ju kunnat hända. Det visade sig också att flickan hade en biljett, hennes storasyster som var på toaletten höll biljetterna för dem båda. Ytterligare en anledning till att inte avvisa henne, utöver det faktum att hon är ett BARN.

Återigen, hur tänkte konduktören?! Hur kan man bara släppa av ett ensamt barn och fortsätta vidare som om inget hade hänt? Tänk om någon som inte var lika snäll som den hjälpsamma kvinnan hade hittat flickan?

Så en stor eloge till Gabrielle Ehnemark som tog hand om tjejen! Dock tycker jag det är en aning märkligt att hon säger att hon inte tänkte på att ringa polisen? Det var polisen själva som hittade kvinnan och flickan när de var ute och gick i morse.

Läste precis att en konduktör på SJ avvisade en elvaårig flicka från ett tåg mellan Örebro och Göteborg i tisdags kväll. Jag undrar lite hur den här konduktören tänkte? Jag hade aldrig kunnat tvinga ur ett barn från ett tåg och lämna det på en station utan att veta att personen skulle kunna ta sig hem. Och på kvällen?! Mycket kan hända... Man är kanske inte så van vid att resa själv när man är elva och flickan begick ett misstag när hon gick på tåget utan biljett. Men man kan inte avvisa ett barn utan att kontakta familj och försäkra sig om att barnet kommer hem! (I artikeln sa SJ:s presschef att man vanligtvis kontaktar familjen i sådana situationer, eftersom han nämnde det antar jag att det inte gjordes vid det här tillfället. Även om det inte stod ordagrant i artikeln.)

Konduktören togs ur tjänst idag.