Notify

Något som blivit mycket uppmärksammat den senaste tiden, inte minst i bloggvärlden, är Isabella Löwengrips utvik i sin tidning ”Egoboost”. Hon gjorde det för att promota kampanjen ”Size Me” som tidningen dragit igång, med den vill de få unga tjejer att fokusera på annat än sina kroppar. De vill att man ska acceptera sig själv, även sina brister, och vara sitt eget ideal. Bland andra har Linda Skugge varit kritisk till Isabellas bild. Hon tycker att den är sexistisk och inte tillräckligt ”blottad” för att spegla verkligheten.

 

Vad tycker jag? Jag kan väl börja med att säga att jag inte är helt opartisk i frågan. Jag har läst bloggen ”Blondinbella” (Isabellas blogg) länge och tycker att hon är en fantastisk tjej. Nyligen var jag också och såg hennes föreläsning i Hässleholm faktiskt, riktigt bra. I alla fall, jag tycker kampanjen är jättebra. Den säger inte att ”kvinnor ska ha kurvor” eller någonting om hur man är mest hälsosam, den säger helt enkelt att man ska skita i andras ideal och vara sitt eget. Jag håller med om att den finns sjukt mycket VIKTIGARE saker i livet än att man inte har ett barbie-utseende. Sedan kan jag inte förstå hur man kan kritisera Isabella för att hon ”visar för lite” eller för att bilden är svartvit? Den är helt oretuscherad (utom ljuset) och man ser att hon är stolt över sin kropp. Hade den utstrålat mer självsäkerhet om den var fotat framifrån i strålkastarljus?? För min del hade hon lika bra kunnat fotas med kläderna på, men då hade den ju inte fått någon uppmärksamhet. Vad gäller det sexistiska tycker jag det är otroligt tråkigt att en kvinna inte kan fotas från sidan med ett leende utan att man ser henne som ett sexobjekt.


Riktigt motsägelsefullt är det också att kritikern Skugge tidigare sagt att kvinnor kritiserar varandra för mycket, och nu går hon ut och hackar på Isabella för en sådan struntsak? FÅNIGT!

Hej hej.

Ni som nu kikat in här har ju kanske märkt att jag inte lagt ut något på år och daaa... Varför? Det tar ju sån tid! Jag tycker det är roligt att blogga, och jag får ofta tanken "det borde jag skriva om", men det finns alltid något jag måste göra innan. Eftersom jag inte har något högt läsarantal är det ju inget som "kallar" på mig från bloggen direkt, förutom suget att skriva av sig. Men det kan man ju alltid prata av sig istället. Kände i alla fall nu, när sitter ensam hemma i källaren en lördagskväll, (mamsi å papsi är där uppe med gäster, men det är ändå som att vara ensam TYP) och verkligen inte har något bra för mig (förutom att plugga men det är ju inte så roligt) att det hade varit roligt att slänga upp något inlägg! :)

Guess what? Någon har varit och talat i riksdagen sedan senaste inlägget, pris fick hon till och med... ;)