Ljugholt

Håkan Juholt har gjort det igen... Här kan ni som inte redan hört nyheten läsa om hur han anklagar regeringen för att ha samarbetat med Sverige Demokraterna (SD) då beslutet om det svenska försvaret fattades.

Jag förstår inte riktigt vad han vill med detta? SD var ju inte ens med i riksdagen under tiden då beslutet togs, alltså kunde de inte på något sätt påverka omröstningen eller beslutsfattningen. Att regeringen då skulle samarbetat eller slutit avtal med dem hade ju varit helt meningslöst. Dessutom hade Socialdemokraterna inget eget alternativ till den nya insatsorganisationen.

 

Enligt Håkan Juholt är det "lång nivå" att försvarsministern påpekar att SD inte satt i riksdagen under perioden då beslutet togs, för det skulle "antyda att Juholt själv inte visste om det". Vilken han så klart gjorde, enligt honom själv. Då undrar jag vilka motargument som är tillåtna när man debatterar med Håkan Juholt, om sakliga bevis inte godkänns? Han säger också att "Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa minoritetsregeringens problem." Jaha, men att dra till med lögner är kanske lite väl drastiskt?

Jag tycker det är synd att Socialdemokraterna inte lyckats få fram en bättre partiledare. Svergie mår bra av att ha en seriös debatt partier emellan, och inte minst av att ha en bred och mångsidig politik. Socialdemokraterna behövs som en stark röst i riksdagen för att Sverige ska hålla balansen och för att ge regeringen motstånd.

Även om jag tycker om den regering vi har idag behövs ju självklart variationen i riksdagen.

Juholt börjar mer och mer likna Lars-Göran Bengtsson i "Svinarp" i mina ögon. Hur mycket krävs för att sossarna ska byta partiledare?


Drivkraft

Jag tror att alla människor har en begåvning inom något, att alla har förmågan att lyckas om man kämpar tillräckligt hårt. Såklart har vi alla olika talanger och självklart kan vi inte vara bäst på allt. Man ska inte pressa sig till något som ligger utanför den egna förmågan, men det är viktigt att satsa på något.

Jag tycker ofta man märker skillnad på personer som brinner för något gentemot sådana som inte riktigt verkar ha något större intresse. Motivationen lever liksom kvar och speglar sig i allt annat, inte bara i den speciella hobbyn. Man växer liksom som människa när man är bra på något och det känns värdefullt. Hade jag inte hållit på med ridsport tror jag inte ens jag hade haft hälften så mycket självförtroende som jag har idag.



Alla borde våga satsa.


Var dig själv

Tycker inte om när människor låtsas vara någon de inte är, när någon försöker alldeles för mycket för att smälta in eller för att sticka ut. I de flesta fall syns det så tydligt också.

Det finns olika "kategorier" av människor och vi vill känna samhörighet genom att tillhöra någon av dem. Det tycker jag är synd. Om alla människor skulle vara helt sig själva hade nog världen varit lite mer intressant. Likadant tycker jag om dem som kämpar så hårt för att inte tillhöra någon grupp, för att inte bli förknippad med något eller någon annan. Då är man ju inte heller sig själv?

Människor som är sig själva blir automatiskt mer självsäkra på något sätt. När man inte har någon mall att passa in i eller någon extraordinär personlighet att leva upp till så finns det inte lika många fel att göra. Man ska inte behöva anstränga sig för att vara sig själv, man bara är det.


En wannabe inom bloggvärlden? ;)


RSS 2.0